Sten – Västra Götaland

Jag är ett block av Bohusgranit från Hallindens stenbrott i Bohuslän. Bohusgraniten täcker nästan hela norra Bohuslän, från Lysekil och norrut, och är Bohusläns landskapssten, men här i stencirkeln har jag fått representera hela Västra Götalands län. Du kanske har varit på semester i norra Bohuslän, eller till och med kommer därifrån, och då har du säkert tänkt på de höga bulliga klipporna av ljusröd granit som dominerar landskapet där. Det är de som är Bohusgraniten.

Jag bildades för ungefär 920 miljoner år sedan, ur en het magma, en bergartssmälta, som trängde upp i jordskorpan och stelnade, precis som de andra graniterna här i stencirkeln. Jag är faktiskt den yngsta graniten i stencirkeln, och i hela Sverige (åtminstone i det som man kallar det svenska urberget), även om jag inte är den yngsta stenen i stencirkeln. Men de stenar som är yngre är inte graniter.

Geologerna tror att jag har formen som en jättestor platt skiva i berggrunden, som täcker hela norra Bohuslän. Jag fortsätter faktiskt norr om Idefjorden in i Norge, men där kallas jag Idefjordsgranit. Liksom andra graniter består jag av en blandning av olika mineral: ljus kvarts, vit eller rödaktig fältspat, och svart biotit och hornblände. Det finns små mängder av flera andra mineral också, som titanit, apatit och zirkon, men dessa måste man oftast ha ett mikroskop för att se, för de mineralkornen är så små och inte så vanliga. Mineralkornen bildar en gråvit eller rödvit spräcklig massa, så att granit ser ut lite grann som prickig korv. Ljust Bohusgraniten är rätt finkornig, medan en del av de andra graniterna här i stencirkeln är mer grovkorniga, Nordingrågraniten till exempel.

Jag bildades i slutet av en bergskedjeveckning som kallas den Svekonorvegiska, eftersom den omfattade delar av Sverige och Norge (sydvästra Sverige och södra Norge). Den inträffade för mellan 1100 och 900 miljoner år sedan, så när jag trängde in, för 920 miljoner år sedan, var det precis på slutet. Nu är den här bergskedjan helt borteroderad, och det är därför ni kan se mig uppe vid jordytan, allt ovanliggande berg har eroderats bort och försvunnet. Hursomhelst, den här bergskedjeveckningen tror man beror på att Skandinavien och hela Baltica (nordöstra Europa) kolliderade med östra Nordamerika vid denna tid. I östra Kanada och USA finns en motsvarande bergskedjeveckning av samma ålder. Baltica och Nordamerika och de flesta andra av jordens dåvarande kontinenter blev då delar av en superkontinent som kallas Rodinia där alla eller de flesta av jordens kontinenter var samlade. Exakt hur Rodinia såg ut och var den låg vet man inte riktigt. Efter ungefär 300 miljoner år sprack Rodinia upp, och Baltica skiljdes från Nordamerika på nytt.

Just mitt stenblock kommer ju från ett stenbrott – Hallinden nordost om Kungshamn – där man bryter Bohusgranit. Bohusgraniten är homogen och bra och spricker lätt upp i fyrkantiga block, och lämpar sig därför väl att bryta och använda som byggnadssten, kantsten och gatsten. Det var i slutet av 1800-talet som man började bryta granit i stor skala efter kusten i norra Bohuslän, när städerna växte och det behövdes mycket sten att bygga med, samtidigt som nya verktyg och maskiner gjorde det möjligt att spränga och såga och bryta den hårda graniten i stor skala. Och så var det bra att stenbrotten låg vid kusten, så att man kunde transportera de tunga stenarna med båt dit där de behövdes. Under kanske hundra år var stenbrytning en viktig industri som sysselsatte många människor i norra Bohuslän, de som inte fiskade eller var bönder. Nu är många stenbrott nedlagda, och de som finns kvar, som Hallinden, sysselsätter inte så många människor längre, eftersom maskiner gör det mesta av det tunga arbetet numera.

Geolog Åke Johansson
Naturhistoriska riksmuseet