Sten – Blekinge

Jag är ett runt löst block av gnejsgranit – alltså förgnejsad granit – från Blekinge. Alltså, själva stenblocket är från Blekinge, från en plats som kallas Halle Håle vid Hörvik på Listerlandet i västra Blekinge. Dit kom jag med inlandsisen för kanske 12 000 år sedan. Kanske var också rinnande vatten inblandad i att transportera mig, och runda av mina former, eller så är det havsvågor som gjort det senare. Varifrån i fasta berget som inlandsisen plockade med mig ifrån är inte så lätt att veta, och jag vet det inte själv, men troligen var det inte så långt bort från där jag hittades. Så i så fall kommer jag från Blekinges berggrund, och är ungefär 1750 miljoner år gammal.

Geologerna brukar kalla sådan granit i Blekinge för Tvinggranit, efter en plats en bit norr om Karlskrona som kallas Tving, där det finns sådan granit. Så jag tror att jag är Tvinggranit. I så fall bildades jag från en magma – en het bergartssmälta – som trängde upp i jordskorpan för sådär 1750 miljoner år sedan. Det var då som mycket av berggrunden i Blekinge bildades. Jag var lite trögflytande som magma, och orkade inte riktigt ta mig upp till jordytan (i så fall hade det blivit vulkanutbrott), utan stelnade till fast sten flera kilometer ner i jordytan, när de olika mineral som jag består av kristalliserade. Om du tittar noga kanske du kan se de olikfärgade mineralkorn som jag, graniten, består av. Mest är det ljus kvarts och fältspat, det är därför jag har så ljus färg, men det finns också lite mörka prickar som består av biotit (också kallad mörk glimmer), och kanske också hornblände.

Tittar du riktigt noga kanske du kan se att mineralkornen, åtminstone på vissa ytor, är lite utdragna och tillplattade. Det beror att jag var utsatt för tryck och rörelser i jordskorpan, antagligen rätt snart efter att jag bildats. Kanske pågick dessa rörelser redan medan jag stelnade, innan jag var helt fast. Så mineralkornen drogs ut och plattades till i samma riktning, man säger att graniten fick en gnejsig struktur. Det är därför jag kallas gnejsgranit.

Allt det här hände på flera kilometers djup i jordskorpan, eller kanske snarare flera tiotals kilometers djup. Sedan gick det jättelång tid när det inte hände så mycket, Det var mörkt och kallt (i alla fall jämfört med när jag var en magma) och rätt tråkigt i flera hundra miljoner år där nere i djupet. Långsamt eroderades allt berg ovanför mig bort av väder och vind, och framför allt kanske av rinnande vatten eller glaciäris, och jag kom upp närmare markytan. Trycket lättade, och en vacker dag såg jag dagsljus för första gången. Vad vackert det var! Sedan blev det väldigt kallt, inlandsisen kom och lade sig ovanpå flera gångar, och till sist slet den med sig mig och dumpade mig i Halle Håle, dit det kom några människor och plockade upp mig och körde mig till Stockholm och till den här stencirkeln. Så nu är jag representant här för Blekinge, även om jag inte är riktigt säker på att jag är därifrån från början.

Geolog Åke Johansson
Naturhistoriska riksmuseet