Sten – Dalarna

Jag är ett block av porfyr som kommer från Älvdalen i Dalarna, och därför brukar man kalla mig för Älvdalsporfyr eller Dalaporfyr (geologerna brukar tycka att det ska heta Dalaporfyr, men gemene man känner nog mer igen namnet Älvdalsporfyr, själv bryr jag mig inte så noga). Porfyr är en bergart som består av ljusa (ibland ljusgröna eller ljust rosa) millimeterstora strökorn av kvarts och fältspat i en mörk tät mellanmassa, där man inte kan urskilja några mineralkorn alls, åtminstone inte för blotta ögat. Mellanmassan kan variera i färg från röd – porfyr är samma ord från början som purpur i purpurröd – till lila, chokladbrun eller nästan svart.

Liksom graniterna här i stencirkeln bildades jag från en sur – kiselrik – magma, alltså en glödhet massa av smält sten. Men medan granitmagman inte orkade upp till jordytan utan stelnade djupt nere i jordskorpan, så trängde min magma ända upp till jordytan och sprutade ut som lava vid ett vulkanutbrott. Och vilka vulkanutbrott det var! Riktigt explosiva utbrott uppe på landbacken med heta gas- och askmoln som spred sig kilometervis åt alla håll. Det var tur att de här vulkanutbrotten i Älvdalen inträffade för 1700 miljoner år sedan, när det inte fanns några växter och djur uppe på land som kunde drabbas; hade det hänt nu hade det blivit en jättestor katastrof.

De ljusa strökornen av kvarts och fältspat är sådana mineralkorn som redan hade börjat kristallisera i magman djupt nere i magmakammaren innan själva utbrottet, men som följde med upp till jordytan. Den täta mellanmassan är lava, eller kanske snarare vulkanaska (som är finkornig pulveriserad lava) som stelnade uppe på markytan precis efter utbrottet. Det gick så snabbt att det inte hann bildas några riktiga mineralkorn, bara vulkaniskt glas (eller pyttesmå mineralkorn) som svetsades ihop till en hård stenmassa, med de tidigare bildade strökornen inbäddad i sig.

Sedd såhär kanske jag inte ser särskilt märkvärdig ut, men om man slipar och polerar mig så kan jag bli verkligt praktfull, med de ljusa strökornen som stjärnor på en mörk himmel. Inte för att jag vill skryta, men under antiken sa man att porfyr var en bergart för kejsare och kungar. Det var bara egyptiska faraoner och romerska kejsare som hade råd med föremål tillverkade i hård porfyr. Här i Sverige tog kung Gustav III i slutet av 1700-talet initiativ till ett porfyrverk i Älvdalen, där man tillverkade praktfulla urnor och vaser av block av porfyr till hovet eller rika adelsmän. Lite senare köptes porfyrverket av Karl XIV Johan. Tvärs över vattnet här, utanför Rosendals slott som han lät bygga, står en jättestor vas av Garbergsgranit, en med porfyren besläktad granit från Älvdalen, som tillverkades i Älvdalen. Med tiden brann det första porfyrverket ner, men 1897 byggdes ett nytt porfyrverk som kallades Nya Porfyrverket. Det finns fortfarande kvar och användes fram till 1985, fast då mest till att göra mindre föremål som askar, smycken eller smörknivar. Nu är det museum som visas sommartid (se https://www.rockdale.se/#/).
Man kan också passa på att besöka Porfyrmuseet inne i själva Älvdalens samhälle (Rockdale – Natur- och kulturupplevelser i Älvdalen.).

Geolog Åke Johansson
Naturhistoriska riksmuseet