Sten – Jönköping

Jag är ett block av mörk gabbro från Taberg, eller Smålands Taberg som man ibland säger, söder om Jönköping i Jönköpings län i Småland. Vill man vara riktig noggrann kan man kalla mig för titanomagnetit-olivinit, eftersom jag består mest av mineralen titanomagnetit och olivin, men jag tycker gott gabbro kan duga till vardags.

Gabbro är en magmatisk bergart, precis som granit, men gabbro bildas från en basisk magma som kommer nerifrån manteln, det som finns under jordskorpan, och som är mycket mer fattig på grundämnet kisel. Därför innehåller gabbro väldigt lite (eller ingenting) av ljusa kiselrika mineral som kvarts, och mycket av mörka kiselfattiga mineral som pyroxener och olivin, som istället är rika på järn och magnesium. Det är därför vi gabbros är så mörka.

Gabbro, diabas och basalt är nära besläktade bergarter med samma sammansättning. Gabbro bildar lite större kroppar som stelnat djupt nere i jordskorpan, diabas stelnar i sprickor i berggrunden som oftast brantstående gångar, och basalt är en mycket finkornig lavabergart som bildats vid vulkanutbrott uppe på jordytan. Gabbron vid Smålands Taberg, som jag kommer ifrån, är särskilt nära besläktad med de diabasgångar som löper i nord-sydlig riktning från Skåne upp genom Småland till Vättern. Tabergs-gabbron ligger i samma rörelsezon i berggrunden, den så kallade Protoginzonen, som dessa diabasgångar, och vi har ungefär samma ålder. Ett par av diabasgångarna har daterats till ca 1220 miljoner år, och själv har jag blivit daterad till ca 1200 miljoner år. Så jag är glad att se diabasen från Gylsboda i Skåne här i samma stencirkel.

Men jag tycker nog att jag är lite extra märkvärdig, eftersom jag inte bara består av gabbro rätt igenom, utan det har skiljt ut sig diverse olika bergartsvarianter med olika knepiga namn, som titanomagnetit-olivinit, ur min magma när olika mineral ansamlats på olika håll när magman kristalliserade. Titanomagnetit betyder titanhaltig magnetit, dvs en variant av järnmalmsmineralet magnetit som förutom järn (och syre) även innehåller metallen titan. Det finns rätt mycket järn- och titan-malm i Smålands Taberg, och i flera hundra år bröt man järnmalm i berget, den sista perioden från 1939 till 1960. Däremot tror jag inte man utvann någon titan. Nu är gruvan nedlagd, och i de gamla gruvgångarna bor det fladdermöss. Berget har blivit ett naturreservat. På somrarna ordnas det turer i gruvgångarna, för att titta på spåren efter gruvbrytningen. Se Välkommen till Tabergsgruvan – Taberg, ett Smålands mirakel!

En speciell finess är också att år 1830 upptäcktes ett nytt okänt grundämne, en metall som fick namnet vanadin, i järn-titan-malmen från Taberg. Liksom titan är vanadin en viktig legeringsmetall som kan blandas med järn för att ge stål olika lämpliga egenskaper.

Smålands Taberg är ju också den näst högsta bergstoppen i Småland och hela Sydsvenska höglandet, med en höjd på 343 meter över havet. Den är brant, särskilt på den sydöstra sidan där man karvat ur berget för att bryta järnmalm, och sticker upp högt över omgivningen, så utsikten från toppen är fin. Vill man inte gå kan man åka bil upp på en smal och slingrig väg. Däruppe på toppen finns det en restaurang eller cafeteria om man är sugen.

Geolog Åke Johansson
Naturhistoriska riksmuseet