Sten – Skåne

Jag är ett kantigt stenblock av svart diabas från ett stenbrott vid Gylsboda i Göinge i norra Skåne. Skåne har ju den allra yngsta berggrunden i Sverige; kritkalkstenen i sydvästra Skåne är så ung som 60 miljoner år, och en hel del av den sedimentära berggrunden i Skåne är från dinosauriernas tidsålder för mellan 66 och 200 miljoner år sedan. Jätteungt tycker geologerna, åtminstone i Sverige. Men uppe i skogarna i Göinge är berggrunden betydligt äldre, den liknar den i Halland och Småland. Själv är jag ungefär 1220 miljoner år gammal, och hör till en svärm av brantstående diabasgångar som sträcker sig i nord-sydlig riktning från Skåne upp genom Småland ungefär längsmed E4:an upp till Vättern.

Geologerna har ibland kallat vår svärm av diabasgångar för hyperitdiabaser, för diabaserna innehåller ett mineral som heter hypersten (en sorts pyroxen), och ibland Protoginzonsdiabaser, för vi följer en stor rörelsezon i berggrunden som kallas Protoginzonen och som går från Skåne genom Småland upp till Vättern (och sedan fortsätter den till Värmland, men där finns inga sådana diabaser). Stenindustrin, som har brutit flera diabasgångar i stenbrott i norra Skåne kallas oss för ”svart granit”, men det är egentligen alldeles fel. Granit är ljusgrå eller rödaktig och rik på grundämnet kisel och mineralet kvarts, medan diabas är mörk och fattig på kisel och kvarts.

Diabas bildas från basaltisk magma – bergartssmälta – som tränger upp längs sprickor i jordskorpan från den underliggande manteln. Detta sker när en landmassa, en kontinent, tänjs ut och håller på att spricka isär. Tydligen höll jordskorpan i södra Sverige på att spricka itu längs en nord-sydlig zon när jag bildades, eftersom magma kunde tränga upp ända nerifrån manteln. Men som tur var för svenskarna stannade uppsprickningen av, så Halland, västra Skåne och västra Småland skiljdes aldrig från Blekinge, östra Skåne och östra Småland, utan de sitter ju fortfarande ihop.

Om basaltmagman stelnar som en stor klump nere på djupet kallas bergarten gabbro, och blir rätt grovkornig (eftersom det tar lång tid för magman att svalna och stelna, så de mineralkorn som bildas har lång tid på sig att växa till sig). Om magman stelnar i en oftast brantstående spricka i berget kallas bergarten diabas. Den blir oftast finkornigare, för den har stelnat snabbare. Men diabaserna i vår svärm är ovanligt grovkorniga för att vara diabaser, och ovanligt mörka, nästan helt svarta. Rinner magman ut på markytan som lava vid ett vulkanutbrott kallas bergarten basalt och blir väldigt finkornig.

Var och en av diabasgångarna i vår svärm är kanske några tiotal meter bred, eller hundra meter, och några kilometer lång. Men sammantaget finns vi inom ett 2-3 mil brett bälte med en längd på närmare 30 mil, från södra Skåne upp till Vättern.

Den svarta diabasen har varit populär som byggnadssten, och bryts eller har brutits i flera stenbrott i norra Skåne. Riksbankshuset i Stockholm har en fasad av sådan diabas. Den har också varit populär bland skulptörer och använts till olika skulpturer och andra monument. Inte minst kontrasten mellan polerade och råhuggna ytor kan ge en väldigt speciell effekt i sådana sammanhang.

Geolog Åke Johansson
Naturhistoriska riksmuseet