Sten – Uppsala

Jag är ett löst runt block av rätt grovkornig gnejsgranit, uppgrävt ur Uppsalaåsen. Uppsalaåsen är ju väldigt lång och går genom hela Uppland från Älvkarleby i norr till Ekerö i söder och fortsätter nog ännu längre, och ingen har talat om för mig var de grävde upp mig, inne i Uppsala eller i något grustag någon annanstans, så jag vet inte riktigt. Vad jag vet är att Uppsalaåsen är en rullstensås som bildades av en isälv med smältvatten från inlandsisen när denna smälte för sådär 10 000 år sedan. Isälven rann i en tunnel under istäcket och förde med sig en massa grus och sand och större stenar som isen hade skrapat loss från underlaget och som sedan legat fastfrusna i isen. I isälvens forsande vattenmassor tumlade stenarna och gruset och sanden runt så vi blev alldeles yra, och slets ner mot varandra så vi blev rundare och rundare till formen, särskilt de större stenarna och blocken. Det är därför man kallar sådana åsar rullstensåsar, för de är fyllda med runda stenar som rullat runt i vattnet. När vi kom ut till kanten av inlandsisen, där isälven mynnade ut i havet (på den tiden var hela Uppland och Mälardalen havsbotten), så sjönk vi till botten och bildade en höjdrygg av sand, grus och sten, en rullstensås. Allteftersom isen smälte av och iskanten flyttades längre norrut, år för år och årtionde för årtionde, växte rullstensåsen i längd allt längre norrut.

Så jag vet inte riktigt varifrån jag kommer, eller ens om jag kommer från Uppland och Uppsala län från början, innan jag bröts loss från det fasta berget av inlandsisen, fördes söderut infrusen i isen medan denna långsamt gled söderut, och sedan lossnade när isen började smälta, föll ner i isälven, och spolades med vattenmassorna ännu längre söderut tills jag till sist blev en del av åsen. Jag kan ju komma rätt långt norrifrån, kanske från botten av Bottenhavet, eller från södra Norrland. Eller så är jag trots allt av mer lokalt ursprung, kanske någonstans från norra Uppland.

Men man ser på mitt utseende att jag likt flera andra av stenarna i stencirkeln är en bit gnejsgranit, alltså en granit som bildats av en magma som stelnade långt ner i jordskorpan och sedan varit utsatt för tryck, fortsatt värme och rörelser som fått mineralen att bilda parallella utdragna stråk, en gnejsig struktur som gör att jag kan kallas gnejsgranit. Kanske inte så jättetydligt, mest ser jag ut som en gråspräcklig eller svagt röd granit, men nog kan man ana en svagt gnejsig struktur i mig, eller vad säger ni? Sådana mer eller mindre förgnejsade graniter är en väldigt vanlig bergartstyp i Sverige, antagligen den vanligaste. Upplands berggrund består till stor del av sådan gnejsgranit, ibland kallad Uppsalagranit, som är mellan 1870 och 1910 miljoner år gammal. Även om jag skulle komma längre norrifrån, säg från Gästrikland eller Hälsingland, så skulle jag vara ungefär lika gammal, eller kanske lite yngre, neremot 1860 miljoner år. Någonstans mellan 1860 och 1910 miljoner år är i alla händelser min ålder, så vi kan säga någonstans i mitten, ungefär 1880 miljoner år.

Geolog Åke Johansson
Naturhistoriska riksmuseet